Recension: ”Blod och choklad” av Annette Curtis Klause

Nov26

Jag hade fått tips om den här boken för länge sedan, och nu när jag väl läste den så blev jag inte besviken. För bortsett från de första, förvirrande sidorna var den helt enkelt jättebra! Det var en sådan där bok där jag bara var tvungen att få veta vad som skulle hända, och det är ju precis så det ska vara. Ett annat stort plus var att den inte var så där irriterande kysk som till exempel Twilight. Nej, den 17-åriga tjejen i ”Blod och choklad” är väl så olik Bella Swan som det bara går att vara: Självsäker, smart, sexig och stark. Och så är hon hamnskiftare också, vilket hon älskar att vara. Cool är bara förnamnet.

 

 

Outad och cool

Nov15

Förra veckan blev jag ”outad” av kollegorna på skolan där jag arbetat den här terminen. Outad som författare alltså. Så nu har jag på begäran varit på författarbesök hos intresserade och imponerade elever i årskurserna 3, 4 och 5. Jag har känt mig som värsta kändisen, och allra mest när jag passerade en tjej i matsalen och hon kort konstaterade: ”Du är författare. Det är coolt.”

Under författarbesöken passade jag på att berätta om hur man kan tänka när ska bygga en berättelse, vilket eleverna lyssnade mycket uppmärksamt till. Men en trea bekände att han knappt hade hört vad jag hade sagt under den 25 minuter långa föreläsningen. Anledningen? Han hade huvudet fullt av en berättelse. Ingen fara, killen. Du kan redan det här …

Elibs lista över mest populära e-böcker

Sep19

… är en minst sagt trevlig läsning :)

Så här ser till exempel toppen av listan med de 100 e-böckerna för unga vuxna ut:

1. Cirkeln – Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

2. Eld – Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

3. Halvblod – Sofie Trinh Johansson (som också ligger på Mörkersdottir förlag)

4. De andra sagornas bok – Emma Lundqvist

5. Om jag kunde drömma – Stephenie Meyer

6. Elementens Väktare – Emma Lundqvist

7. Noras val – Becca Fitzpatrick

Känns helt okej!

Länk till Elib: http://elib.se/default.asp

Recension: ”Matchad” av Ally Condie

Aug18

Jag har länge längtat efter att läsa en sådan där ”åh, när, när kan jag få tillfälle att fortsätta läsa”-bok, och jag fann till min förtjusning en sådan i ”Matchad”. Jag blev sugen på boken när jag läste om den på en skrivarkompis bokblogg, och när jag fann den på Bokia – dessutom översatt till svenska, slog jag till direkt.

När jag kommit in i läsningen tänkte jag att det var underligt att jag inte hört talas mer om boken, för den är verkligen bra. Det är en framtidsdystopi med ett kontrollerat och ”perfekt” samhälle som påminner ganska mycket om det i George Orwells ”1984″, men här är huvudpersonen en 17-årig tjej och en kärlekstriangel har fått ta härligt stor plats. Till viss del påminner ”Matchad” även om ”Hungerspelen”, men till skillnad mot i den är det ett samhälle helt fritt från våld som skildras. Skönt, om man frågar mig som tyckte att det var på tok för mycket blod och död i ”Hungerspelen” …

Huvudpersonen Cassia är verkligen någon jag kan identifiera mig med. Hon vill alla väl, men vågar kämpa för och ta risker för det hon tror på. Det känns som om jag lär känna henne väl och jag kan verkligen förstå varför hon handlar som hon gör. Boken är mycket välskriven och lättläst och jag hade som sagt mycket svårt att släppa den. Den enda besvikelsen var slutet, som egentligen inte var något slut utan startskottet för väntetiden till nästa bok. Den heter ”Korsad” och kommer ut på svenska i januari 2013. Då måste jag vara beredd, för det här är en trilogi jag vill läsa till den allra sista bokstaven!

 

 

Recension: ”Feber” av Maggie Stiefvater

Jun11

För cirka två år sedan fick jag syn på ”Frost” av Maggie Stiefvater. Jag kände en omedelbar dragning till det fina omslaget och titeln. Baksidestexten fick mig att hoppas på en läsupplevelse utöver det vanliga och det var med stor iver jag högg in på den. Det började bra också, när hjältinnan Grace dras till en underlig varg som smyger omkring i skogen kring hennes hus. Men sedan var det som om luften gick ur min läslustballong när varulven inte alls visade sig vara den virila man jag förväntat mig. Han var en pojke. En klen krabat med luggen i ögonen som gick runt och reciterade lyrik och tänkte ut underliga låttexter hela tiden. Nu gillade jag visserligen boken ändå, men jag hade garanterat gillat den ännu mer om Sam varit lite mer, tja, manlig.

Jag hade hört av en annan läsare att uppföljaren ”Feber” inte var lika bra som ”Frost”, så jag hade väl egentligen inte tänkt läsa den. Men så låg boken där på bibblan och var så fin, så jag tog med den hem. Och det var jag glad över att jag gjorde. För jag tyckte att ”Feber” var mycket bättre än föregångaren. Kan ha att göra med introducerandet av en ny, mycket manlig huvudrollsinnehavare … För medan ”Frost” växlade mellan Grace och Sams jag-perspektiv, växlar ”Feber” mellan fyra. Lite rörigt ibland, eftersom det till och med händer att det växlar mitt inne i ett kapitel, men det funkar ändå rätt bra. Den stora fördelen är att jag som läsare kommer personerna väldigt nära, och det uppväger problemen med jag-förvirringen.

När jag läste ut boken idag fick jag en väldigt lust att gå till bibblan och hjärtat tog ett skutt när jag genast fick syn på ”För evigt” uppställd i en hylla. För det är klart att jag måste läsa den tredje delen också. Jag MÅSTE ju få veta hur det går …

Nytt läsaromdöme på Elib.se!

Jun2

Tjoho, vilket läsaromdöme jag fått på mp3-versionen av De andra sagornas bok! Signaturen ”C” gav mig fem stjärnor av fem möjliga och skrev kort och gott: ”En av de bästa böcker jag lyssnat på!”

Känns riktigt, riktigt bra att få höra, vill jag lova …

Och nu blev jag ju ännu mer sugen på att göra något av bokidén som lite försynt börjat pocka på. Först har jag planerat att skriva klart barn- och ungdomsboken jag börjat på, men sen, sen har jag en tanke och dröm om att skriva en ”andra saga” i romanform. Jag vet inte alls vilken sagofigur jag ska ta mig an, men när tiden är mogen så kommer jag att hitta den där trådänden och varv för varv nysta upp hans eller hennes fascinerande historia …

stock vector : Shooting stars. Vector illustration.

Recension: ”Hungerspelen” av Suzanne Collins

Maj17

Efter 951 sidor har jag så fått veta hur trilogin om Katniss Everdeen slutar. Läsningen har varit spännande, medryckande, skrämmande och, speciellt mot slutet, rätt så motbjudande. En gång stannade jag till och med upp och konstaterade att hemskheterna mer eller mindre staplades på hög. Det verkade aldrig ta slut, utan blev bara blodigare, sorgligare och vidrigare. Inte min kopp te, men jag kunde ändå inte sluta läsa. När jag blev avbruten i läsningen under ett av de sista kapitlen gick jag och tänkte på hur det skulle gå ända tills jag kunde återgå till boken.

Jag läste den första delen, ”Hungerspelen”, för ett par månader sedan och hade även hunnit med att se filmatiseringen innan jag tog mig an del två och tre: ”Fatta eld” och ”Revolt”. Jag gjorde precis samma sak med Stieg Larssons Millennium-trilogi och precis som då ändrades min bild av personerna så att jag började se de flesta av skådespelarna från filmen framför mig när jag läste fortsättningen. Speciellt den obehaglige president Snow såg jag mycket tydligt i Donald Sutherlands gestalt. För övrigt kan jag tillägga att jag var mycket imponerad av filmen. Storyn fick en extra dimension när den inte begränsades av Katniss jag-perspektiv, utan även gav tittaren möjligheten att se hungerspelen utifrån.

Så det stora plusset är helt klart spänningen. Speciellt den första boken är verkligen bladvändade, nervpirrande spännande och jag engagerar mig även mycket i kärlekshistorien. Men sedan hände det något mot slutet av den andra delen. Istället för att jag började bry mig mer och mer om huvudpersonerna, insåg jag istället att jag inte ens tycker om dem. Katniss beskriver vid ett tillfälle sig själv som våldsam, misstänksam, manipulativ och mordlysten och det är ingen underdrift. Hon är verkligen hemsk. Jag satt och förundrade mig över att killarna kunde bli så förälskade i henne, när de snarare borde fly så långt bort som de bara kan. Hade jag varit kille så hade jag då definitivt inte fallit för henne … Nej, jag är kanske inte i helt rätt målgrupp för de här böckerna, för alla vapen, blodtörstiga monster, brännskador och bortsprängda kroppsdelar står mig nästan upp i halsen. Men faktum kvarstår: Jag kunde knappt slita mig från läsningen, och bara det är ju ett gott betyg i sig.